SARA BOGREN

Allting är bara så nytt. Jag kan inte ens se mig i spegeln en dag utan att känna att vad som helst kan hända. Jag ser allt, jag ser alla med nya ögon. Det är ingeting jag direkt valt. Situationen är som den är och såhär är det, är det meningen på något nytt? Eller är det ett steg tillbaka? Det går inte en dag utan att jag tänker på DET. Kanske har jag blivit vuxen nu? Är det de här som är steget ut i verkligheten?  Kanske har jag bara fastnat i vad som för mig egentligen borde vara förflutet. Men någonting gör att jag inte vill släppa det, inte för att skada mig själv genom att gräva ner sig tvärt om, är det något som gjort att jag borde göra, eller ta reda på, jag känner något så starkt för det här att det känns som att det är meningen att det skulle hända. Jag har tappat fattningen vad gäller allt. Att svika någon kan gå på  bara en sekund, men att bli sviken är mer än ett ord. Det betyder inte att man mår mentalt dåligt dagligen, att man inte kan vara glad eller till och med lycklig för det kan man. Det är som ett märke som gett ett avtryck någonstans på dig, inuti eller utanpå. Det är mer en känsla som kommer och går, ibland skrattirriterande, ibland nedbrytande men som alltid finns där hur mycket man än försöker göra sig av med den. Det är svårt, det är svårt att veta allt här i världen, så är det bara! :)