SARA BOGREN

Jag trodde aldrig jag skulle våga stå på scen i mitt liv, jag trodde aldrig jag skulle våga sjunga på scen, jag trodde aldrig jag skulle våga ha några andra färger än svart och vitt på mig i skolan, jag trodde aldrig jag skulle våga gå i tibble skolan, jag trodde aldrig jag skulle våga lyssna på en inspelning som min mamma spelat in varje gång jag sjungit i skolan. Idag inser jag hur modig jag blivit, och hur fel jag hade om mig själv. För första gången i mitt liv låste jag in mig på toan med mammas mobil och lyssnade på det hon spelat in när jag sjungit på samlingen. Jag har aldrig tidigare vågat höra mig själv, jag tror bara att det ska låta så jävligt att jag måste inse att lägga ner det som betyder mest för mig i hela mitt liv. Jag har hela tiden trott att det blir bättre om man inte ens vet vad man gör utan hoppas på det bästa, men jag inser nu att ibland måste man inse att misstag faktiskt kan leda till något riktigt bra. Och eftersom jag vågat göra så mycket som jag aldrig trodde jag skulle våga, kanske jag en dag vågar tro på mig själv.