SARA BOGREN

Jag mötte först Josefine sen Martina och Klara, när jag gick till bibliotekets datasal i jakt efter Anette, som var så länge jag träffade. jag kom in och där satt mycket riktigt nästan alla ifrån hennes klass, jag tittade längst fram och ja men titta där satt Anette. Jag hade det bästa läget att smyga fram och skrämma henne, eftersom hon inte såg att jag var inne i rummet. Jag smög verkligen och ryckte i henne samtidigt som jag sa BÖH och lyckades verkligen skrämma henne, när jag sedan tittar på hennes kompis och inser att det inte är Anettes kompis börjar jag sakta men säkert inse det värsta av det värsta som kan hända en människa. Jag tittade på den person jag visste var Anette, och såg att det var en helt annan tjej, som jag aldrig träffat förut. Det här var det värsta jag avrit med om i hela mitt liv och jag minns nästan inte vad jag sa när ja lite fint skulle gå där ifrån och förhoppningsvis försvinna i några år, jag minns bara att jag sprang från biblioteket till min estetkorridor allt vad jag kunde, och förstod hur pinsam jag verkligen kan vara. Frågan är om det bara är jag som kan det? Med tanke på att ja inte tror någon annan kan bräcka min pinsamhet antar jag det..